Vädrets makter var icke på vår sida när vi startade färden mot kuststaden, men väl framme så var det iallafall uppehåll. Nu borde man ju vant sig vid detta väder, för det har sett likadant ut hela året, regn, regn och varför inte lite mer regn.
Jag var lite betänksam på vad jag skulle göra, fanns ju inget trädgårdsavfall att lasta, en stensättning istället. Detta visste jag om, men, ja, vad kan jag göra?
Klarar jag stenarna?
Jag är hyfsat okej i kroppen och fyra kortisonsprutor i händerna har gjort underverk, men om jag nu ger mig in på detta förstör jag allt då?
Uppdrag ett, snickra ihop en skottkärra. Hur svårt kan det vara? Hur många reumatiker behövs för detta? Minst tre egentligen..... Där är skruvar, brickor och muttrar plus att någon bör hålla skruven medan du försöker få i handtagen just i skruvarna. Alltmedan du ska ha koll så muttrarna inte ger sig på flykt eller de små brickorna. I mitt förra liv var det snabbt gjort, men det var då...
När du väl fått i handtag ett, så lägger sig chefen i det hela och upplyser om att handtaget sitter på FEL sida. Här var småpåven farligt nära döden kan jag säga. Visserligen borde jag tittat själv, men jag var glad att handtaget var på plats, med hjälp av axlar, knä och naglar. de sistnämnda är på tok för långa men i detta perfekta. Bad honom lätta ankar, hur rätt han nu än hade så hamnade han helt klart på minus iallafall. Detaljer!! Kunde kanske gått ändå....
Gör om gör rätt!
Ha! Handtag på plats! Hjulet kvar. Nu blev det genast svårt. Pinnen måste sitta i hjulet INNAN du ska ha det på plats, vilket innebär att där det ska sitta är det lite trångt. Nej, detta fixar jag inte, den styrkan har jag inte. Nu är jag ju inte på något vis envis, så kanske kan gå iallafall. Jodå, till slut så.
Sen spänna skruvarna, njae, tveksamt. Nu har vi bra grejor i bilen så det gick nästan bra, den sista dragningen får chefen själv fixa, men skottkärra färdigsnickrad. Det gick!
Så var det just det där med stenarna.... De är inte tunga var och för sig, men när du lyft ett x-antal, då börjar det kännas iallafall.
Jag frågar vad jag ska göra... Jag är värdelös vad det gäller att få stenmjölet till att bli jämt och fint, så efter skottkärran tittar jag på lite. Får svaret; du kan ju stensätta. Jag blir jätteglad, för detta är något jag tycker är så roligt. Bygga mönster, få det rakt och fint. Inget lätt jobb ens för en frisk, för det är tungt, men jag tycker det är urkul!
Sagt och gjort, jag kör igång. Stenarna i sig är inte så tjusiga, de återanvänds efter ett bygge, men det kan kanske bli bra ändå. Det är lite pussel, de bör ligga omlott i skarvarna och jag har fyra olika storlekar. Tittar på den gamla stenläggningen och försöker hitta ett system, men icke att det går att få ihop. Ja, ja, jag får göra efter eget huvud. Efter ett par rader så frågar jag om det är godkänt. Jodå, det är okej får jag till svar. Nu har jag inte en översvallande chef, så jag nöjer mig där.
Jag kom en bit på väg innan regnet även kom hit, men jag är nöjd med dagen och jag kan fortfarande. Det kommer kännas i musklerna imorgon, men när man gör något man tycker är kul så är det helt okej.Fortsättning nästa vecka :)!
Nu håller vi helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar