Ni vet att jag funderar mycket på människor, deras beteende. Ja, jag har läst både psykologi och sociologi, fascinerande ämnen. Jag anser mig själv som en bra människokännare, sällan jag har fel, men givetvis händer det. Jag är bra på att läsa människor och en fena på att kategorisera människor, sen vad det gäller det motsatta könet kontra mig själv, där är jag av någon märklig anledning helt obegåvad, men det är en helt annan historia än de tankegångar jag nu hade i natt.
Denna kategori kallar jag Åskådare, jag känner några, jag förundras över dessa människor.
De är verkligen åskådare, i ordets rätta bemärkelse.
En Åskådare tittar på, de glömmer leva, förmodligen vet de inte hur man gör. De står utanför sig själva och tittar på andra människor.
Rent teoretiskt vet de hur det bör eller ska vara, men att omvandla detta till praktik är, i princip, en omöjlighet. De har ganska ofta väldigt vettiga teorier och pratar gärna om det, hur tex du bör göra, leva eller dylikt.
När sedan deras eget liv krackelerar så händer det ingenting. De har givetvis teorier om vad det var som hände, men det är troligtvis alltid någon annans fel, för Åskådare tror sällan de gör fel. Hur skulle de kunna göra fel? De gör ju ingenting, det är oftast där problemet ligger, men hur ska de kunna förstå det?
De är sällan objektiva gentemot sig själva, utan oerhört subjektiva. Till skillnad från en del av oss andra som kan se objektivt på sig själv och sitt liv, därefter agera och få lite ordning på torpet, när våra liv ställs på ända.
De är inte så sociala heller, så länge de syns. Internet är ett fantastiskt forum för Åskådare, de syns men ändå inte. I grund och botten är det ingen som känner åskådaren, där han/ hon surfar runt och kommenterar, försöker dejta eller vad vederbörande nu roar sig med. De vågar mer där än i verkliga livet, vilket inte är förvånande egentligen.
En Åskådare inbjuder sällan till socialt umgänge utanför sin egen trygga sfär, de har ju sitt sätt. De kan inte riktigt hantera det sociala med andra människor en längre tid.
Det kan ta enormt lång tid för en Åskådare att komma till skott och göra något radikalt, de sårar ofta människor på sin väg, kanske menar de inte illa, men det blir så fel. De är ju inte direkt tränade för att agera gentemot andra människor pga sitt eget val att just titta på.
Rent känslomässigt så är jag förundrad och kan inte begripa hur man kan se på allt som händer i sitt eget liv, familj, barn, vänner, den du kanske älskar, utan att agera vid olika behov. De fortsätter att titta på, någon blir sjuk och de agerar inte, någon ber om hjälp, är det enkelt så kan de fixa det, men krävs lite större insatser så är de som en orm, slingrar sig, för de vet inte om de klarar den sociala biten och de kan ju inte titta på när de själva ska agera.
Själv skulle jag aldrig titta på, det måste hända något. När någon behöver hjälp. Jamen, nu? Jag fixar. Jag kan inte stå och titta på.....
En del av er kommer inte att hålla med mig, det är helt i sin ordning. Det är det som gör oss till människor, oliktänkande.
Klockan är nu 04.07, måste försöka sova lite till, arbete imorgon... Något ska man grubbelera på när man inte kan sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar