Idag var det då dags.
Klockan försökte få liv i en halvdöd tant sisådär 04.45. Det är en fantastiskt bra tid att stiga upp, man är så otroligt rask och pigg.
I mitt förvirrade morgontillstånd så ger jag schäfern O`boy och ger honom ett oskalat kokt ägg. Kommer som tur är på detta, så jag skalar ägget till schäfern, O`boyen har han för längesen slickat i sig.
Gör om gör rätt.
Frukost avklarad, hund fått riktig mat, vi har båda fått mediciner och hund även rastad.
Sen var det just det där med kollektivtrafik och jag.... Jag har siktat in mig på en buss härifrån och tycker att jag går i god tid. Icke sa Nicke, jag ser busseländet mellan träden, så hej då bussen! Jag har marginal, så det blir nästa.
Hittar tåget och väljer att inte somna, jag vet hur det kan sluta, och den marginalen har jag inte!
Morgonen är ruggig, dimma och småregn, inget upplyftande överhuvudtaget. Bestämmer mig för att ta en promenad till sjukhuset i Lund, det är inte lönt att ta bussen. Hela stan är uppgrävd och det tar längre tid plus att det finns bara en hållplats på sjukhusområdet.
Checkar in och får frågan om jag hittar! Om jag hittar? This is my second home! Jag kan bli guide på Lunds Universitetssjukhus vilken dag som helst!
Nu får jag träffa mina medbrottslingar i detta. De kommer från halva Skåne, de har helt klart mystiska diagnoser jag aldrig hört talas om, men det vi har gemensamt är att vi alla har minst en autoimmun sjukdom. Klämmigt gäng....
Meeen, till skillnad från er friskusar, så har vi en självinsikt som är annorlunda, vi lever livet fullt ut när vi kan, vi gnäller inte över triviala ting och humor, absolut humor.
Gänget här var helfestliga, i alla åldrar, som i och för sig är en tragik, men vilken humor. Jag har verkligen skrattat idag så jag har träningsvärk i magen. Den ene efter den andre har berättat historier med stora humorportioner, i sitt sjukdomstillstånd, så jag har kiknat rejält, men vi är i samma situation och förstår varandra.
Tillbaka till rehaben...
Introduktionsdag idag. Är det något ja ogillar så är det dödtid. Jag fick vänta på olika saker idag och det är tålamodskrävande. Det är en maträtt jag aldrig har kunnat laga och vet således inte hur tålamod smakar. För det är väl en maträtt?
Det blev dags för mindfullness. Jag har hört att det är bra för människor som har utmattningssyndrom, såna som jag med andra ord, med både utmattningssyndrom och min kompis reumatismen och hans kusin "Brist-på-sköldkörtel".
Vi får veta veta vad det går ut på, berätta våra förväntningar, sen är det dags för övning. Nu börjar det roliga.
Jag är djupt engagerad i vad som sägs och vad vi ska göra. Får frågan om jag vill sitta på en kudde på golvet. Javisst, tänker jag, nemas problemas. Det var inga problem heller...
Vi startar övningen, vi ska traska rakt in i oss själva, vara här och nu...
Nemas problemas! Slocknade som ett ljus, med korslagda ben på min kudde, minns inte mer. Jodå, föralldel, jag gick in i mig själv, och ja, jag kan sova var, när, hursomhelst, har alltid kunnat, utan att trilla.
Oj, så seg jag blev, men jag var full of my mind! Nästa gång går det nog.
Lunchtajm, en påse bilar och vatten plus en liten promenix för att vakna till liv.
Träning nästa grej på schemat. Jag har efterlyst balansövningar, för mitt balanssinne har blivit rejält nedsatt av detta. Jag fick en boll att träna på, jag jobbade hårt på denna boll och rullade runt lite varstans, men jag hade roligt. Lite andra övningar också, rent muskulära, men de var ingen utmaning, jag är rätt stark idag.
Dagen böjar lida mot sitt slut och vi ska ha något som kallas handrehab. Detta är jag nyfiken på eftersom jag har väldigt stora problem med mina händer, inget någon märker, för jag gör saker ändå, men den smärtan jag har är emellanåt olidlig, riktigt olidlig.
Paraffinbad!!!???? Eh, va???? Aldrig hört talas om. Paraffinbad? Nä, det kan inte gå!
Jag är först ut i församlingen och får veta att detta är en gammal beprövad metod för att lindra smärtan i händerna. Jaså, du tänker jag och sen då?
Jo, ner med labbarna i varmt paraffin ett x-antal gånger. Händerna liknar något ljus som barn har fått göra på dagis. På med plastpåsar och grytlappar, stäng till allting och sen händer det grejer. Jizzez, så skönt det var.
Där satt jag, med mina lustiga handljusstakar, invirade i 3 liters fryspåsar, hermetiskt tillslutna av grytlappar och var smärtfri!!!! Tjoho! Kan hela jag få bada i paraffin och hoppa i en sopsäck plus sovsäck? Inte det, nej.
Sen skulle vi pilla av detta. Jag hade jättekul, ibland är jag enormt lättroad, men min lilla publik hade lite skoj på min bekostnad. Mjuka händer är en underdrift.
Därefter träning med händer och fingrar. Lära sig att var medveten om just dessa. Jo, tack, det var en upplevelse. De finns, de känns, kan jag säga, så intressant.
Dagen är slut och jag tar mig hem...
Jag är dödstrött och har ont lite varstans, men så nöjd och glad för idag. Långa dagar, men tror på detta! Kan kanske bli en annan tant?
Nu har jag inte tid med er längre. Jag ska gå och strypa en granne som spelar samma låt om och om igen, på för tok hög volym!
HEPP!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar