Varför inte?
Varför inte dela erfarenheter, stora, små, glada, sorgliga? En del kan vara ett wake-up-call för en del.
Livet är inte en räkmacka för någon egentligen, ibland får vi gamla mögliga ostmackor och ibland får vi räckmackan.
Ups and downs, gäller alla.
Vi har hemligheter, jag har en del, precis som du.
Det finns inga möjligheter att jag tänker dela hela mitt liv på internet, men en del, ja...
För mig är skrivandet livsnödvändigt, precis som min fotografering, min hund, min paddling... Utan dessa vet jag inte hur livet skulle se ut... Mörker, troligen, riktigt mörker.
Det finns de som kritiserat mig hårt. "Du kanske inte ska dela vissa saker med tanke på din situation!" Jaså, nähä, men varför inte? Om jag pratar med dig och berättar samma sak, så kan det troligtvis spridas lika snabbt. Det blir iallafall min sanning, inte hörsägen. Den kan ingen fabricera, det är bra.
Om det nu råkar vara någon som har problem med vad jag delar och inte så... Låt bli att läsa, scrolla, du vet hur man gör förutsätter jag.
Jag behöver inte kritiken, jag gör som jag vill. Jag är liksom tillräckligt gammal för att göra valen själv... Ingen blir någonsin fullärd och det kanske inte alltid är av godo, men, ledsen att göra er besvikna, jag har slutat bry mig vad andra tycker och tänker på det viset.
Ja, jag tar tacksamt emot både råd och andra infallsvinklar, men, till syvende och sist gör jag precis som jag vill. Gilla läget eller låt bli.
Ändå är det oerhört få som verkligen känner mig. Kan du säga att du känner mig och det sen ger dig rätten att döma och kritisera? Nej, skulle inte tro det!
Jag tycker om människor, de flesta, få människor står mig riktigt nära, då menar jag nära. Min tacksamhet för människor som ställer upp på mig vet inga gränser, men, känner du mig?
Ni får helt enkelt stå ut med att jag delar mina sanningar, jag är en ärlig person, lite för ärlig har jag fått höra, men jag har också enorm sympati och empati för andra.
Däremot är jag totalt i avsaknad av diplomati, lillebror påpekar gärna att jag borde prova någon gång. Hans kommentar är lika rolig varje gång och jag får mig ett gott skratt.
Ödmjukhet är inte heller min starka sida, jag har gått igenom för mycket i livet för att känna mig ödmjuk.
Däremot ställer jag gärna upp på er som behöver, om jag kan fixa det, inga problem. Jag har två öron, de hör fortfarande, jag är händig, idag med viss begränsning osv...
Men kritisera mig inte för att jag delar bla livshistorier, de kan hjälpa någon.
Om inget annat så är jag en känslomänniska, med allt vad det innebär. Lika arg som jag kan bli, lika gråtmild kan jag också bli. Jag är också tuff som en bandyboll och det är sant som de säger... De ser mig hellre som vän än fiende, tänker inte utveckla detta, fritt för lite roliga spekulationer.
Kanske hindrar en del av det jag skriver, mig från vissa saker, få en del jobb, en del av mina sk vänner har skrotat mig, kanske inte bara därför utan också att jag inte längre är pigg och frisk, bye bye.
Det kommer inte hindra mig iallafall..
Så, nu ska jag fortsätta och titta på det jag kallar RegeringsCirkusen, den går till historien!
HEPP!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar