Hundar, bilar och felsteg

I fredags var SAAB:en klar att hämtas hos doktorn. Nu fanns det inga som helst tekniska möjligheter att jag på 20 minuter skulle kunna ta mig dit.

Så, imorse kom jag på den briljanta idén att ta en långpromenad dit. Det är på andra sidan stan, så det är en bit. Enligt GPS:n så var det ca 6,5 km, det är ju inte så blodigt om man har en schäfer.

Hej, hopp och iväg.

Det gick bra halva vägen sen kom det något blött från ovan. Två val; gå hem och ta bussen eller fortsätt. Jag fortsatte. Vin avskyr att få regn i parabolerna, så han gick mest och skakade på huvudet tills han var tillräckligt blöt för att inte bry sig.

Vi travade på och när jag kommit ca fyra kilometer så var jag osäker på vart jag skulle gå. Mitt lokalsinne sa en sak, GPS:n en annan. Här har jag aldrig gått under mina snart 30 år i Skåne. Jag valde GPS:n.

Det visade sig vara ett misstag. Jag började känna igen omgivningen och insåg att detta är käpprätt åt fanders. Jag skulle åt andra hållet. GPS:n ville skicka runt mig runt halva stan.

Det var bara att vända skutan helt om och backa tillbaka till där jag valde GPS:n istället för lokalsinnet. GPS:n stängde jag av, det kunde liksom inte bli mer fel.

Vi lunkade vidare och det är nu Vin börjar ha lite konstigheter för sig. Jag gick på platser där vi inte ens mötte en katt. Ett delvis, nerlagt industriområde, och jag var på min vakt, man vet aldrig vad som kan dyka upp.

Åter till Vin. Han stannar ofta och ska nosa sisådär var 34,5 cm, så det tar tid, för han har en benägenhet att bara tvärbromsa och jag får ett ryck i kopplet. Nu stannade han var 22,3 cm och sysslade med något.

Jag valde att stanna helt för att se vad han egentligen höll på med. Han tittar på mig och sen ska han för första gången i sitt liv lyfta på benet och kissa. Det gick inte alltigenom lysande. Den lille schäfern välte. Jag fick bita mig i tungan för att inte gapskratta. Han kom till mig och ville ha lite tröst. Detta gör han genom att buffa på mig. Jag fick ju klappa den lille stackaren. Han försökte iallafall.

Nu var det övning hela vägen, så det tog ännu längre tid. Det gick bättre och bättre för varje gång och till slut lyckades han.

Färden fortsatte och jag skulle försöka ta mig till andra sidan järnvägen, så jag kunde komma till bildoktorn på Rännarebanan. Detta projekt var inte helt enkelt eftersom vi hade en felkörning, men till slut kom jag fram till Ramlösa station.

Här valde jag att gena. Vin tyckte trapporna var urläskiga, de är egentligen lite väl branta för en station kan jag tycka. Ner under jord, upp via en perrong och sen 90 graders trappor uppåt.

Det har tagit mig ett och ett halvt år att kunna gå i lite högre promenadtempo och nu kan jag även småspringa. Det var det jag fick göra med schäfern i trapporna, för han gillade inte läget.

Nu var det inte så långt kvar och jag har lite bekymmer med mina fötter, fast jag har ordentliga skor och det började kännas, men det är bara att fortsätta.

Till slut var vi framme och Vin fick vatten och bildoktorn bjöd på kaffe och smörgåsar. Hur många verkstäder gör det? Det satt bra efter den lilla turen. Dumheten att lyssna på GPS:n gjorde att den lilla långpromenaden blev 9,3 km, men vi blev rastade i ösregnet.

Lite fika och prat om SAAB:en och lite annat så körde jag till besiktningen. Jag trodde jag hade bokat idag och sitter snällt och väntar tills klockan är slagen. Nix! Inte idag! Onsdag.

Nu var det likabäst att åka hem. Inte fler fadäser!

SAAB:en i grotta nr 13!

Fast jag har spikat upp lite tavlor, samtidigt som jag svär över väggarna. Undrar vad det är för betong de använt? Men ett gäng är på väggen och jag är en fena med hammaren samtidigt som jag svär som en bortsbindare.

Imorgon är en ny dag. Undrar vart vi ska gå då? Nu rullar bilen och jag vill gå en långpromenad vid havet. Så får det nog bli!