Hjärnan, denna fantastiska maskin

Vi pratade om fatigue, hjärntrötthet och medicinsk trötthet vid sjukdom. Vill ni veta mer? Googla. Ett ytterst intressant fenomen.

Hur du plötsligt blir så trött att ingenting går längre, det går verkligen inte, hur du än försöker. Det är som att stänga av TV;n, är den stängd så är den stängd.

En vän förklarade det så här; "Fatigue. Jobbigt. Ibland känner jag mig som ett barn, som somnar och faller ner med huvudet på tallriken, mitt i en mening."

Mer exakt än så kan det inte bli.

Det fenomenet drabbade mig idag. På tåget. Tar det slut så gör det. Jag slocknade som ett ljus och missade min station. Tur var att människan som satt jämte mig råkade knuffa till mig när hon skulle av, annars hade jag troligen vaknat i Köpenhamn och missat min läkartid.

Det var bara att ta vändande tåg och åka tillbaka till Lund.

Jag tog upp detta med min läkare, hur enerverande denna sk funktion, eller snarare bristen på funktion, är för mig mfl. Finns det något jag kan göra för att undvika detta?

Till viss del, så kan det bli bättre. genom att träna hjärnan på att skicka andra signaler. Hjärnan är så inställd på att nu är det så här så man måste hjälpa den. Precis som med min reumatiska värk.... Min kropp har haft så otroligt ont och varit inflammerad så länge så hjärnan har helt enkelt bestämt att så är det.

Hjärntvätt var det jag i detta läge efterlyste. Finns det så är jag först i kön.... Jag har en fantastisk läkare, som gör allt för att reumatismen ska komma i någon idiotisk balans. Han har en god portion humor, vilket gör att nivån blir emellanåt väldigt lättsam i allt detta, underlättar.

Min RA är inte jätteaktiv, mer än i vissa leder, men min hjärna har bestämt, att efter ett och ett halvt år så är jag dålig, riktigt dålig. Den har fastnat i sitt tillstånd. Ctrl+Alt+Del? Om det bara gick!

Det innebär att jag har förfärligt ont, men egentligen har jag bara ont, min hjärna anser förfärligt, men så är det inte. Fast ont har jag och jag tycker hjärnan får omvärdera lite så jag kan må även fysiskt bra.

Detta innebär att nu ska kortisonet fasas ut. Äntligen, efter ett och ett halvt år! Sen ska jag in på rejäl rehab. Äntligen! Jag har varit i inflammatoriskt tillstånd så länge att det inte gått.

Min läkare ansåg att jag gjorde en omvälvning i livet har hjälpt mig enormt mycket, Han tyckte jag såg pigg ut, här var vi inte överens. Berättade om min extra tur till Malmö... Han fick sig ett skratt iallafall.

Jag kan ändå inte låta bli att förundras över hur hjärnan kan styra, det är ungefär som en, i detta fallet, en dålig chef, som inte har vett och sans och ledarskap, på rätt nivå.

Det jag kan göra nu är att försöka intala min hjärna att jag inte har förfärligt ont, bara ont. Ont kommer jag alltid ha, det är så mitt liv ser ut, men hjärnan måste fatta att jag vill ha reducerat ont och kanske kan minska min fatigue också. Det vore underbart!

Så nu ska här arbetas med hjärnan, hur vet jag ännu inte, men rehaben kommer ge mig en del verktyg.

Skulle vara roligt att ha alla getterna på plats någon gång, istället för att ibland vara helt korkad, lida av minnesförluster och fatigue.....

RA handlar inte bara om värk och inflammationer, det är mycket som man får på köpet.

När du går till bilen... Glömt hunden, lägger soporna i hundburen.... Sätter smöret i garderoben... Går ut genom dörren och undrar varför... Glömmer att ta av morgonrocken när du ska gå på långpromenad med hunden, gympaskor iallafall... Har en granne som hojtar till när jag klätt på mig själv på morgonen, tack och lov.

Hjärntvätt inledd!