Mor, dotter, reumatism, återhämtning... London!

Den 7 december var det dags att ge sig utrikes. Jag ska inte sticka under stol med att jag var väldigt orolig. Året som gått har tagit enormt hårt på mig och jag ville verkligen inte belasta min dotter för mycket. Jag ville så att hon skulle ha glädje av resan utan att känna det betungande att ha med sin mamma. Detta var ett paket från mig till henne, jag är så stolt över min dotter. Till våren tar hon sin examen som fastighetsmäklare och hon har jobbat hårt för detta, så en resa tillsammans var det minsta jag kunde ge, när jag nu inte haft möjlighet att ställa upp på annat sätt.

Min mamma sa till mig att vi har tradition i familjen, ja, det är sant. Min mamma reste med min mormor, jag har reser med min mamma, Johanna och jag reser, Johanna reser med sina flickor. Det är ett privilegium att ha den relationen och att ha trevligt tillsammans, på alla sätt.

Tillbaka till resan...

Det började inte bra....
Laddade Jojokortet, fick inget kvitto, köpte biljett, fick ingen biljett... Skånetrafiken fick ett besök. Tåg mot Kastrup, tvärstopp i Malmö, på nästa tåg. Säkerhetskontroll, om jag kom igenom? Nope! Fick t.o.m ta av skorna! Sen tyckte säkerhetsvakten det räckte... Undra vad han menade med det?

Flyget gick fint och vi kom till hotellet. Bra hotell. Förra gången så hade vi ett riktigt lågbudgethotell, där mössen levde loppan nattetid. Här var det lugnt och skönt. Vi konstaterade att vi faktiskt bodde i samma stadsdel som förra gången och var då tvungna att besöka samma pub som förra gången.

Johanna fick en svankompis, med Hyde Park som bakgrund :)

Torsdag kväll fick vi för oss att ta en promenad till Hyde Park, de hade ett Winterwonderland. Ja, det kan man säga. Större än tivoli i Köpenhamn. Här fanns allt, men det måste varit tyskt, för det var Bierstube och bompabompa i parti och minut samt marknad, men det var en vacker promenad dit och en upplevelse i sig. Tunnelbana tillbaka....

Skridsko mitt i London

Fredag hade vi bestämt att åka till Camden Market. Förra gången vi var där så var vi lyriska och handlade en hel del. Camden Town är en häftig upplevelse, men denna gång blev det en julklapp till ett barn och lite mat på en pub. Det händer mycket på fem år... Vi gillar båda Camden Town, så vi var ändå nöjda.

Vi tog oss till Oxford Street istället. Dottern skulle prompt in på Primark, ett Ullared mitt i London. Hon vet så väl att jag hatar allt sånt, men jag lunkade med, sen blir det som vanligt. Jag blir lite aggressiv och har bara en önskan.... UT HÄRIFRÅN!!! NU!!!
Finns inget jag tycker sämre om än stora varuhus och köpcentrum. Vad är poängen med dem? Fick som jag ville till slut och inte sjutton blev det handlat mer än lite julklappar till barnen.

Tillbaka till hotellet via Mark & Spencer, för lite vin och tilltugg att ha medans vi tog en liten vila och skulle fixa oss iordning inför kvällen. The Lionking i Covent Garden. Konstaterade att klänningen jag hade med mig var snygg på mig tidigare men inte nu. Bara att köpa läget, för någon ny hade jag inte lyckats hitta. Johanna var lika söt och fin som hon alltid blir.

Ready, set, go?

Mot tunnelbanan igen. När vi kom fram sa de i högtalarna att har du inte en bra hälsa ska du ta hissen istället för trapporna. 193 steg!!! Johanna tittade på mig och undrade om jag skulle fixa detta. Gå! Jag kan inte mer än avlida! Kön till hissen var lång och vi hade ont om tid.

Det gick! Jag lever!

Jag har problem med trappor och mina ben, men jag är duktigt envis. Det var tufft att ta sig upp 193 steg, men det gick och jag kände aldrig av det efteråt. Här sa dottern att jag fick tacka chefen för att jag lastat släp i sex månader och blivit stark av det. Finns en viss poäng i det....














The Lionking var en upplevelse, kostymerna, artisternas rörelseschema till musiken och deras inlevelse i det de gjorde. musiken och denna fina teater. Vi var helt lyriska när vi kom ut och så uppfyllda av detta. Vi är oerhört förtjusta i musikaler. Kan vara så att jag påverkat lite grand.

Vi avslutade kvällen på en italiensk restaurang. Här klantade jag till det, kanske berodde det på den italienska spritzen, men fel blev det, duktigt. Jag skulle betala notan och ville lämna dricks, det var bra service och väldigt god mat... Knappar in som vi gör i Sverige... Slutsumman, med dricks.... Jomen. tjosan, lämnade över 600:- i dricks. De var otroligt ärliga och sa till mig att är du säker på detta... Visade kvitton. OJ! Deras chef löste problemet och jag fick tillbaka pengarna och de fick rätt dricks.

Min födelsedag. Jag ville göra annat än att gå i affärer, se lite gammalt London. Älskar ju detta gamla, historiska... Johanna var "tubchef", tunnelbanan, hon är fenomenal på detta! En felåkning på hela tiden, annars hade hon järnkoll.

Vi bestämde att ta oss till Tower Bridge och kvarteren däromkring. Ingen av oss hade tidigare gått över Tower Bridge, så det gjorde vi. Nu har jag ju problem med att vandra och köra bil över broar, men försöker övervinna detta med jämna mellanrum. Det gick!

Det var ebb på Themsen, så vi hittade ett hål i en vägg och en trappa, sen ut på det som senare under dagen skulle bli helt vattentäkt. Återigen har jag nog påverkat och vi klev runt och fotograferade. En häftig upplevelse. Därefter klev vi in i de gamla kvarteren och läste historier om hur det än gång var, när det begav sig. Jag bara älskar historia och att se det. Kan gå i timmar....

Vi tog därefter the Oueens Walk utmed Themsen, tillsammans med hur många andra som helst. Hittade en fransk restaurang där vi åt en vansinnigt salt löksoppa, inte jättegod.
Därefter åkte vi till Oxford Street och hamnade på Debenhams. Detta varuhus gillar jag, lite NK över det, men fint. Tittade lite och Johanna tyckte jag behövde snyggas till. Hon hade en klar poäng där, så vi fick båda snygga ögonbryn när vi var klara. ...att jag sedan fick blåmärke efteråt har inte med saken att göra, jag blev fin. Huden är oerhört känslig av medicinerna.

Vi gick på kvällen till en annan pub i vår stadsdel och åt lite gott. Vi var båda trötta och jag var nöjd med min födelsedag. Slocknade som ett ljus!

Söndag! Det började att ta på krafterna. Kände mig trött, men vila får jag göra i graven. Harrods stod på schemat. Vi ville se juligheterna. Mot Harrods. Jag kände mig väldigt trött, men kämpade på. Hur ofta är man i London i jultider? Vi handlade lite julklappar och sen mot Oxford Street, jag vill handla på Debenhams och vi ville besöka vissa affärer.

Vi delade på oss och jag shoppade det jag ville ha och Johanna gick på sitt håll. Jag började känna att nu går det inte mer. Jag började ta slut, riktigt slut. Världen snurrade.... Jag blev parkerad på en pub, så skönt! Johanna kubbade vidare i sin shopping och jag satt i behaglig miljö med lite vin.

Kvällen gick vi till ett annat ställe, i vårt kvarter, som egentligen skulle vara stängt. Nu var jag lite i hatten, brist på mat och vila gjorde sitt plus intag av vin... Tjolahopp. Så god mat det var, riktigt gott, bästa på hela resan.

Måndag... Vi ska hem, men vi hade pratat om att åka tillbaka till Notting Hill, vi hade gjort ett studiebesök tidigare, men vädret var värdelöst med alla mått mätt, vi visste inte om vi skulle komma hem pga snö, så vi tog det lugnt.

Vi var lite bekymrade, men med viss försening så kom vi med flyget. Dessförinnan åt vi lite mat på Jamie Oliver, levererade kan jag säga, jättegott.

 Vi landade före utsatt tid, vilket gjorde att vi kom hem i vettig tid. Jag fick färdtjänst hem och ledigt dagen efter, uppskattat. Däremot var det fruktansvärt tomt när jag kom hem, ingen Stella, ingen katt, bara jag....

Smulan är hemma hos mig igen, tjock som hon brukar vara, sover på mina ben, för ut ska hon inte!

Summerar resan... Så bra vi har haft det! Jag har en dotter som är hjälpsam, hänsynsfull och bara min. Något rätt har jag gjort och är så glad för detta. Hoppas på fler resor med Johanna och även med mina barnbarn.

Nöjd och glad! Jag fixade det, med dotterns hjälp. Jag är på väg....

Bilderna är lite från Johanna och lite från mig....

Tack för denna resan!