Nej, jag gör inte det. Jag hade liksom ett liv innan...
"Din mat ser inte ut som om du inte hade råd...."
Nej, jag handlar vansinnigt ekonomiskt och kollar skannern hundra gånger vid varje inköp så jag kan lösa ut mig.
Maten är enormt viktig för mig och mitt välmående i min sjukdom, så jag måste prioritera, annars blir jag sjuk på andra sätt. Försöker handla när det är sk kampanjer på än det ena än det andra, om det finns pengar just då. Ni tror inte det är viktigt hur man äter? Det är det, det går inte att slarva mer än någon enstaka gång. Det är dyrt att vara sjuk... och att försöka må bra...
"Det kostar inte mer än....kr..."
Det får kosta vad sjutton det vill, jag har inte pengarna...
"Hur har du råd att gå till frisören och färga håret..."
Nej, det har jag inte. Jag har inte varit hos frisören på närmare ett år. Färgen fanns redan i mitt hem sen tidigare
"Du har nya glasögon..."
Ja, i närmare ett halvt år har jag inte kunnat se ordentligt. Bilkörning i mörker gick inte, livet var suddigt. Om ni visste hur jag gnetat för att få ihop de pengarna! Jag fick hjälp av snälla människor så jag kunde göra en synundersökning plus lite extra pengar från out of space, men långt ifrån den kostnaden glasögonen kostade, och sen har jag trollat med knäna och gått på knäna för att få nya glasögon. Nu ser jag och slipper sex månaders huvudvärk. Att jag sen inte får det att gå ihop resten av månaden är en annan historia.
Nej, helt rätt, jag ser inte fattig ut, men livet har faktiskt inte sett ut såhär i 53 år.
Ni kan tro att jag är trött på att "det ser inte så ut".
Kan ni möjligtvis tala om för mig vad som kännetecknar fattiga människor i Sverige 2019?
Hur vi ser ut?
Hur vi klär oss?
Hur vi uttrycker oss?
Hur vi beter oss?
Nej, detta kan drabba vem som helst egentligen närsomhelst. Sen är vi alla rörande överens om att när man kommit i min ålder så ska det inte vara såhär. Så se inte ner på människor, det kan vara din tur nästa gång.
Jag är lite arg på människor som tror mycket och framförallt tror sig veta. Vad ger dem rätten att döma?
Kanske är jag inte hemlös, missbrukare eller något annat, utan bara en högst ordinär kvinna som råkade bli sjuk och arbetslös, med märkeskläder i garderoben och en hel del annat jag en gång hade råd med. Inte helt utan pengar heller, men det går till det som är nödvändigast. Sjukpenning är ingen hit som arbetslös så sänker de den....
Jag kommer från ett mycket bra hem, men livet ville mig annorlunda, trots bakgrunden så förskonas vi inte. Det är inte så det fungerar. Sen kanske vissa samhällsklasser är mer utsatta än andra, ja, men det innebär inte att du förskonas från livet. Tänker du så är du ute och cyklar och dina getter har definitivt rest på semester.
Ändå klarar jag det grövsta än så länge. Jag har tak över huvudet, vilket jag är tacksam för, jag får ha mitt eget hem och hoppas det kan fortsätta, för, till syvende och sist, så har jag ett bra boende med allt jag behöver och dessutom en liten plätt. En vacker dag kanske jag kan bo där jag vill, men just nu är jag nöjd med det jag har faktiskt.
Aldrig att jag skulle utnyttja människor för egen vinnings skull, snarare tvärtom, ger hellre bort det lilla jag har så någon annan kan få må bra. Jag gör saker ibland där jag själv får stryka på foten, men det får mig att må bra.
Jag kan ringa, ha el, surfa, titta på tv, tvätta utan att lämna hemmet, sitta på min lilla uteplats och njuta.. Äta mat, om än ett hopplock för det mesta.
Jag måste ta hand om mig, inifrån och ut, annars klarar jag inte livet! Både utseendemässigt i den utsträckning det går med skrynklor och annat plus mat och motion.
Längtar efter en kebab, älskar kebab, men den ingår inte i min budget.
Längtar efter en fantastisk middag på Badhotellet i Vitemölla, där jag kan få klä mig riktigt snyggt och leva det livet jag saknar, men den går definitivt inte...
En vacker dag.... Helt okej även när det regnar.
Så, gott folk, fortsätt tro, fortsätt snacka. Jag vet att så länge ni håller på så är jag en intressant figur. Tänk om ni skulle sluta snacka. Då dör ju mina inlägg, det får ju inte hända!!
Ser mycket gnäll och klagan på bla Facebook. Se dig i spegeln, ta dig i kragen, skaffa ett liv och gör något åt det. Sluta vara sk "avundsjuk" på mig för att jag kan. Hämta hem getterna och gör en uppdatering och starta om.
I min värld löser sig allting, någon gång, på något sätt, men inte om du sitter i soffan och tycker synd om dig själv.
Jag gör vad jag kan, och ja, jag har stöd från familj och vänner, dessa klarar jag mig inte utan idag. Nej, ni läste rätt, inte utan dem. Jag, den självständiga, drivande och tusenkonstnären personifierad, klarar mig inte utan andra.
....och vet ni vad? Idag är jag stolt över att jag kan be om hjälp och erkänna att jag behöver er...
Jag är inte fattig på ett sätt, men definitivt på ett annat...
Allt har sin tid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar