Detta datum har förändrat mitt liv genom två händelser. Vi tar den tråkiga först, för att sedan bli gladare efter hand som ni läser.
8 mars 2017
Jag var så sjuk, så otroligt sjuk. Jag leddes ut till parkeringen där min hyresvärdinna väntade för att köra mig till vårdcentralen. Efter ett samtal med min husläkare hade han bett mig packa för att läggas in på sjukhus.
Jag såg chocken i min hyresvärdinnas ögon när hon såg mig, vi hade inte setts på flera veckor och den spillran till jag hon hämtade var något annat än vad jag normalt sett var. Min lilla hyresvärdinna stöttade mig in på vårdcentralen och ramlade jag så hade hon fallit också, då jag är huvudet längre än henne, men det gick.
Väl där fanns bara ett alternativ, ambulans till sjukhuset. Här blev jag satt i karantän eftersom jag kom från ett hem där influensan pågick för fullt. Efter 12 timmar på medicinakuten kom jag till reumatologen och blev inlagd.
Jag var så sjuk att jag bara grät och bad dem att inte röra mig, smärtorna var outhärdliga, jag gömde mig under täcket när läkarna kom för jag orkade inte mer....
Reumatisk feber och reumatoid artrit blev jag diagnostiserad snabbt.... Jag kunde dött utan läkarvård...
Ni vet hur jag kämpar och enligt läkarna är jag fortfarande inte återhämtad, mycket pga att jag först höll på att stryka med efter operation och fick genomgå ytterligare en operation en halvtimme efter den första. Det tog hårt på kroppen och det traumatiska jag upplevde där gav mig reumatism för livet.
Idag är jag hyfsat rörlig, jobbar, har mina lilla fyrbenta sambos och försöker leva ett så normalt liv som det går, ibland tar det stopp, men så kommer det se ut för alltid. Jag hoppas att jag kommer bli lite bättre iallafall än idag. Det sista som lämnar grodan är hoppet, för då är den benlös.
8 mars 2013
Johanna ringer mig. Det är dags att åka till sjukhuset. En ny liten stjärna ska få se dagens ljus. Jag ilar iväg och är med på sjukhuset när lilla Mikaela föds. Hon var en fin liten bebis och nu har det gått fem år sedan dess.
Jag ser henne utvecklas till en oerhört självständig individ. Nu kan hon inte bli annat med den mamman hon nu fått tilldelad sig.
Det finns bara två lägen på denna lilla tjej, jätteglad eller jättearg. Hon har en förmåga att ge onda ögat om galoscherna inte passar och så har det varit från dag ett.
Ett roligt exempel är nu senast vi träffades och namnet på lilla schäfern kom upp. Johanna tyckte han kunde heta Vinni, men jag har döpt honom till Ajax. Ni skulle sett Mikaela! Jag fick onda ögat på riktigt och mormor hamnade på minuskontot i 200 knyck, sen var jag luft.
Andra sidan av henne är en av de mest gulliga och omtänksamma människor jag träffat. Jag hoppas att hon för alltid får behålla den egenskapen. Hon kunde inte följa med mamma och storasyster till ishallen när jag var där. Motivering: då bli ju mormor ensam. Vilken femåring tänker så? Jo, hon stannade hos mig och vi gick tillsammans till ishallen för att titta på storasyster och mamma.
Hon är en glad tjej med huvudet på skaft och kan mycket väl upplysa andra om hur det ska vara. Undrar var hon fått det ifrån? Jag har ju mitt kvar.
Mikaela är född på internationella kvinnodagen och kanske blir det något stort av henne. Det jag ser idag så finns alla möjligheter och jag hoppas jag får leva så jag kan följa henne och hennes storasyster på resan under många år framöver.
Grattis lilla Mikaela på din femårsdag, jag kommer på söndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar