Det är ett svårt kapitel, relationer. Hur du ska förhålla dig till saker du egentligen inte tycker om hos en person, men du tycker ändå om personen? Den är inte enkel. Acceptans är inte så enkelt som det sägs.
Acceptera varandra för vad vi är anser jag är en klyscha, det finns inte. Vi kan spela det spelet om vi har energin till det. Personkemi är också något jag inte heller tror på. Antingen funkar man eller inte.
Däremot anser jag att man får respektera individer, trots skavanker. Åtminstone tills de ställer till med något då du tappar respekten för människan. Det sägs att respekt är något man ska förtjäna, det kommer inte per automatik. Det går att vända på den. Respektera människor tills de tar död på det själva.
Vi står ut med mycket i relationer. Alla människor har olater, ingen är perfekt, fast det finns en del som faktiskt tror att allt de gör och säger är rätt, medans motpartens göranden och låtanden alltid är fel. Den är ganska komisk tycker jag, när jag vet att tex jag har rätt, men min motpart hävdar motsatsen till vederbörande blir blå i ansiktet, då bubblar det bra inom mig.
Vi är inte förändringsbara med mindre än att vi själva vill. Livet har format oss, arv, miljö och då givetvis relationer. Vi kan aldrig förändra någon annan, vi kan ge tips och råd och ta emot det själva men förändra? Nej, det är en omöjlighet.
Arbetsrelationen är egentligen den som är enklast, där får du stå ut med det som finns eller söka nytt jobb och hoppas på bättre kollegor. När du går hem kan du stänga ner allting.
Vänskapsrelationen är inte alltid enkel. Här står vi ut med mer för att vi gillar umgänget och vet att vänskapen är äkta. Sen finns det ju givetvis vänner man trodde var vänner, men du blir utnyttjad och sen var den vänskapen över.
Kärleksrelation. Fullständig kaos. Två människor ska samsas och samtidigt bygga om varandras olater. De märker man inte i början, utan tycker snarare att de är lite småcharmigt med det personliga. Jo, du, tjolahopp, det är oftast det som senare leder till gräl och slutligen blir allting fel. En del sticker huvudet i sanden och låtsas det regnar, andra för ett krig.
Relationen till dig själv är den viktigaste. Har du inte en bra relation till dig, så blir ingen annan relation bra heller. Du måste tycka om dig själv, kunna stå ut i ditt eget sällskap, annars kan aldrig en längre relation med någon annan fungera. Gillar du inte dig, så kan du inte kräva att någon annan heller ska göra det. Låter hårt, men det ligger mycket i det. Sen behöver du nog inte tycka om dig själv till 100%, men du ska klara av dig.
Det är intressant att diskutera det. Det ger faktiskt också en inblick i dig själv och du ser saker som kan både vara bra och dåliga. Kanske ger det maning till eftertanke....och du kanske måste vända ryggen till i en relation för den är inte bra för dig. Stort ämne och mycket mer att fundera ikring.
Nu ska jag och jag hitta på något trevligt tillsammans, för jag och jag har det faktiskt rätt bra tillsammans efter alla år ihop, så vi stretar vidare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar