"Be different"

I måndags, när vi hade vår frukostsamling, fick vi alla ett påskägg, ett designat påskägg. Så trevligt att vi fick något sådant, vi, som så ofta känner att vi både har och är på väg att tappa tillhörigheten.

Det är vi som tillhör utanförskapet, som de döpt oss till. Vilket fruktansvärt ord, det får oss att verkligen må bättre, på alla plan. När vi ovanpå det kallas funktionshindrade, så jublar vi verkligen.

Somliga av oss är födda med olika handikapp, fysiska, sociala, psykiska, andra har genom livet råkat ut för saker, felval i livet, sjukdomar, olyckor, ja, osv.

Vi är alla annorlunda från genomsnittsmedborgaren och vi är "placerade" i olika former i olika liknande verksamheter, som just denna jag befinner mig i.

Vi tillhör inget utanförskap, vi har en gemenskap, där ärligheten är otrolig gentemot varandra, det skojas, det muttras, det finns synpunkter, det diskuteras allt mellan himmel och jord, det finns en fantastisk vänlighet och förståelse mellan alla.

Vi är inte heller funktionshindrade, vad är det för ord? Funktionshindrade till vad? Nej, vi har funktionsvariationer, precis som genomsnittsmedborgaren. Alla kan inte allt, alla klarar inte allt.

De tar bra hand om oss och försöker att få oss att känna att det är en arbetsplats, som vilken som helst, vilket innebär att det finns regler som är till för att följas i den utsträckning det är möjligt just för oss. En del av oss är anställda, med stöd av staten, i olika former, en del, tex jag, arbetstränar för att göra en preliminär bedömning om ett eventuellt framtida liv på arbetsmarknaden. Hela verksamheten bygger på att ta hand om andra på olika vis.

Varje morgon får vi frukost och samlas tillsammans. Vi får information om saker som ska ske eller så bubblas det bara. Varje eftermiddag är det kakor och kaffe, varje fredag är det ett litet lotteri, där du vinner något, om än bara en tablettask, men du blir lite glad av hela tillställningen.

Jag har nu varit här en månad och ja, jag har också synpunkter, men de väljer jag att hålla för mig själv alternativt ta det med den det berör, vilket jag givetvis gör.

Jag ser lojaliteten hos människor gentemot verksamheten, den är behjärtansvärd i sig, det tycker jag verkligen. Jag ser lojaliteten "personalen" emellan, den har jag aldrig sett på en sk vanlig arbetsplats. Där tänker man mest på sig själv och sitt och konkurrens på att "komma först"!

Hjälpsamheten emellan alla är stor, på ett helt annat plan.

Hela jag var inne på att lägga ner min arbetsträning... Jag tyckte det var roligt att skapa miljöer för möbler, kombinera allt möjligt och omöjligt. Det var som en "kollega" sa; "Hade vi jobbat på IKEA hade det varit enkelt att göra detta, men här får vi tänka annorlunda och göra det bästa av vad vi kan hitta!" Det är jättekul.

Jag kommer väl överens med folket och får många härliga skratt, de tar mig för den jag är och jag dem för den de är, men jag fungerar ju så, sen får de ha vilka fel och brister som helst, men människan i sig har alltid ett lika värde för mig, oavsett vad.

Men, jag började få värk och kände mig uppgiven, jag ville hem till min filt och soffan igen. Istället för att ta en diskussion med Arbetsförmedlingen i första rummet, så gick jag till cheferna och sa som det var. Ska jag gå hem eller kan vi lösa problemet på något vis?

Vi kom på en gemensam lösning, som vi ska testa några veckor, jag informerade AF, och jag fortsätter tills kanske något annat uppenbarar sig. Jag, precis som andra, behöver komma ut i "verkligheten", känna att jag gör något konstruktivt, få kollegor att fika med, prata med, diskutera med och jobba med. Känna att jag finns och duger till.

Jag gjorde ett aktivt val för mig, jag vill skratta på jobbet ( i soffan, under en filt är det inte så festligt), jag behöver det för det sociala, jag kanske också kan, genom att jag är jag, finnas för andra i "vår" situation. Jag drar mig aldrig undan en människa som kommer fram till mig och vill prata. Jag har ett lyssnande öra med den erfarenheten jag har från livet och kanske kan jag ge lite råd och tips också. Min livserfarenhet, på gott och ont, kommer väl till pass.

En gång för många år sedan gjorde jag ett annat aktivt val... Jag skulle gå min egen väg, det har jag gjort och det har många gånger varit en riktig färd med en enorm rollercoaster, men jag har lärt mig mycket....

Så, med dessa funderationer önskar jag alla en riktigt Glad Påsk med nära och kära och kanske kan du ge en tanke till de som inte kommer att kunna fira ordentligt pga andra saker i livet.

"Be different", tufft, ja, men du får behålla dig!