Små grodorna ...

En och en halv vecka har gått sedan jag landade "hemma" igen och tre veckor sedan jag lämnade da byhåla. Livet har kommit tillbaka, ett liv jag nu inser jag saknat mycket, men mitt gästspel har gett mig mycket, oerhört mycket. Då och där var det rätt jag ångrar det inte på något vis, men jag kunde flyttat tidigare och besparat mig en hel del.

Jag saknar ändå den vackra naturen där nere och en del av människorna, jag saknar inte jobbet, men kunderna, de flesta så fina och trevliga.

Jag mår bra, oerhört bra, bättre än någonsin under det sista ett och ett halvt året, psykiskt. Ja, fysiskt? Nej, det är en annan historia och inte blev det bättre efter krocken i veckan.

Det finns möjligheter till mer spontanitet, jag får träffa min lilla familj oftare och kan också lättare träffa vänner.

Midsommar blev ett trevligt återseende av vänner jag knappt sett på fyra år, men de är fortfarande där och vi hade en mycket trevlig kväll. Människor som jag känt länge och där det känns som om det var två timmar sedan vi sågs sist. Lagade mat tillsammans, vi är bra på det, snackade om allt, tog en liten svängom, ja, trevligt.Vi pratade återigen om att åka på semester tillsammans, vi gjorde det för x-antal år sedan och en av de trevligaste semestrar jag haft, tre veckor i Frankrike, väl värda att minnas.



Jag trivs bra i min lilla marklägenhet. Mixade grannar, men alla är så trevliga. De har nog redan vant sig att jag struntar fullkomligt i vad de tycker, där jag sitter i min morgonrock och dricker kaffe i solskenet på morgonen. Uteplatsen inte riktigt färdig, men det är som sagt bara en och en halv vecka....

Det finns bra promenadstråk för mig och Vin. Vin har fullt upp med alla nya dofter och alla olika sorters hundar han får träffa, en del får han leka med, medan andra är lika knepiga som vanligt. Sliter upp hunden i famnen och givetvis så måste jag ju kommentera något. En del släpper då ner sin hund och de får hälsa, allt går bra.

Just nu är det lite fest här och där, men det gör mig inget, fast när ena grannen spelat samma låt, som tydligen är något av en favorit, åtta!!! gånger!!! Då gick jag faktiskt ut och frågade om jag skulle dela min Spotifylista med henne. Hon bara skrattade och bytte låt, stack ut huvudet och frågade om det är bättre. Javisst, men inte åtta!!! gånger!!! Vi är överens om detta och jag fick ett glas vin som tack för att jag stod ut.

Det kommer bli bra detta. Det känns så bra allting. Jag bor i ett totalt outforskat område för mig, men jag trivs så här långt. Jag känner mig trygg och sover gott om nätterna på ett annat sätt nu än tidigare.

Jag känner att jag kommer bli hel igen, lite tid, så är jag hel. Jag är gladare än på länge, lugnare än på länge, stressar mindre, tar mer hand om mig utan hänsyn till vad någon annan tycker och tänker.

Ibland måste man starta om livet, bort med eländet och in med nytt, fast ändå välkänt.

Idag sitter jag ensam, men jag njuter av min ensamhet också. Jag behöver den likväl som det sociala, det gör mig gott, jag börjar återigen känna mig trygg i mig själv. Det är faktiskt riktigt roligt att börja känna igen sig. Undrar vart jag varit?

Dansa, pausa, dansa, pausa, på väg...

Det närmar sig mot permanent flytt. Tre dagar kvar!

Jag ser framemot det, med stor entusiasm, nytt liv nya möjligheter.

Det är nu två veckor sedan jag lämnade da byhåla och jag kan ärligt säga att jag saknar det inte. Allt lämnade jag bakom mig och dessa veckor som gått har jag njutit i fulla drag. Jag trivdes bra i lilla huset på åkern och mina hyresvärdar, de är unika och lite saknar jag dem, mina små samtal med min väninna med sin schäfer saknar jag eftersom jag kunde dyka upp spontant, men i övrigt saknar jag ingenting.

Första veckan bodde jag hos min dotter och mina barnbarn. Det var härliga dagar. Vi tog en tur till Helsingör, minns inte när jag var där sist. Shoppade lite, satt i solen med några smörrebröd och lite vin mitt på dagen. Bara dottern och jag, så längesedan, men så trevligt.

En av dagarna var jag och Mikaela på egen expedition. Färden gick till Höganäs, vi åt på restaurang, badade, byggde drakar i sanden, käkade glass och så roligt vi hade.

Dottern blev äntligen klar med sin högskoleexamen och det blev en mycket trevlig fest långt in på småtimmarna. 

 Jag fortsatte min färd ner till vårt sommarhus på Österlen för att stanna här tills det är dags för inflyttning.  På vägen hämtade jag min lilla skatt, min livskamrat, Vin. Tacksam att kenneln hjälper mig när jag så väl behöver, de är guld värda.

Tillbringar tid med mina föräldrar, vilket man sällan gör så nära. Jag har mitt lilla hus och de har sitt, men vi fixar och trixar tillsammans.

Min bror och brorsdotter har varit nere i helgen. Uppskattade jag mycket och har umgåtts mycket med min brorsdotter, vi har haft skönhetsstudio, promenerat och pratat samt snarkat ihop.

Dessa veckor har gått i familjens tecken och det är precis vad jag har behövt. Min familj.

Sakta börjar jag känna igen mig själv, jag känner mig gladare än på oerhört länge, lugnare och mer välmående i största allmänhet.

Jag har unnat mig en hel del under dessa veckor, skämt bort mig själv efter konstens alla regler, jag tycker jag är värd det. Jag har haft besök av en kär väninna här nere, jag har varit på konsert på ett urmysigt ställe i Malmö, ätit god mat och njutit av allas sällskap.

Shoppat lite till nya lägenheten, shoppat lite nya outfits, klippt av håret, suttit med fötterna upp klockan två på eftermiddagen med lite rosévin och njutit i solen, badat, gjort utflykter, paddlat. Ja, som sagt lyxat till min vardag för att jag kan och behöver det.

Jag ser mig i spegeln och börjar se mig igen. Någonstans höll jag på att förlora mig för allt annat runt omkring. Det är verkligen inte okej att förlora sig själv. Vem är du då?

Du måste behålla dig, sen har vi alla fel och brister, men med de så är du just du. Jag börjar gilla mig själv igen och ser att detta kommer bli hur bra som helst.

Jag måste vidare och har kommit till den insikten att jag inte kan leva mitt liv för andra människor skull. Det har jag ingen som helst glädje av och ingen annan heller, det går inte att leva genom någon annan. Jag lever gärna med andra men inte för dem.

Äldre, kanske inte klokare på vissa områden, men har det någon betydelse? Nej, inte i min värld.

Det ska bli roligt att inreda nytt hem. Lite mindre än mitt förra lilla gulliga hus, men med en funktion som passar min reumatism, så jag inte behöver ha så ont när jag ska göra saker som att tvätta och städa tex, ett riktigt kök, där jag får plats. Allt är nytt när jag flyttar in, tvättmaskin, torktumlare i lägenheten, guld värt, badrummet är stort. Ny spis och ugn, ny diskmaskin, ny fläkt, massor av skåp att trycka in mitt bohag i. Jag är mer än nöjd och så min gigantiska tomt på ca 75 kvm, men jag har en uteplats där jag kan dricka mitt morgonkaffe och ha lite växter.

Jag är totalt i avsaknad av arbete och har ingen aning om det ordnar sig eller inte, men just nu måste jag hitta mig själv helt och försöka rehabilitera mig från allt negativt jag gått igenom på alla plan. Jag tar en paus från all stress, måsten och allt annat ett tag. Jag är sjukskriven hela sommaren, de säger att jag dels måste komma i balans i min reumatiska sjukdom, det är jag inte och jag har skov lite för ofta, dels har jag utmattningssyndrom efter allt jag gått igenom....

Så ....Dansa, pausa, dansa, pausa...

Vi ses i Helsingborg, go' vänner mfl!